En riktig lokalproducerad kopp varm choklad

I torsdags var det riktigt fint väder, så jag bara kunde inte stanna inne och plugga på eftermiddagen. Jag hade hört att det skulle finnas en mjölkautomat nästan ute vid skolan och jag hade sett den från vägen.

Promenaden var riktigt fin och efter ett tag kom jag fram till automaten. Mjölken var obehandlad och helt färsk. Man bara stoppade i mynt och fyllde på sin flaska. För 1CHF så fick jag 0,7l mjölk. På vägen hem stannade jag vid en affär och köpte en mörk schweizisk choklad. Att göra chokladen sedan är bara enklast möjliga. Värm lagom mängd mjölk och tillsätt så mycket choklad du vill ha och vispa tills den löst sig. Bättre kan det inte bli.

Rosmarinrimmad fläskkotlett med äppelfräs och rostad potatis inspirerad av Heston Blumenthal

Nu var det längesedan jag skrev, men har haft ganska mycket att göra.

Idag hade jag tänkt att skriva om vad jag lagade förra lördagen. Det var första gången jag lagade något helt kött här nere i Zürich. Jag hittade fläskkotletter för halva priset, 12CHF/kg alltså ca 80kr/kg, så de slog jag till på. Hade läst något blogginlägg om rimmat kött, så tänkte testa om det gjorde någon skillnad på kotletterna.

På fredagen la jag en av de två kotletterna i en lätt rimningslag. Jag blandade salt, socker och rosmarin och hällde sedan på kokande vatten. Efter att saltet och sockret hade löst sig ställde jag in lagen i kylen för att svalna. När den var kall, så la jag en av kotletterna i en påse och hällde på lagen. Den andra kotletten la jag i en påse med bara lite rosmarin för att kunna avgöra skillnaden.

Jag hade också läst ett recept från Heston Blumenthal på rostad potatis som skulle bli otroligt knaprig. Blumenthal driver den världsberömda restaurangen The Fat Duck i England och är känd för att experimentera med råvarorna.

Jag började med att skölja potatisarna och kokade dem väldigt mjuka. Skalet lät jag vara kvar för att få mycket smak. När de var färdiga delade jag dem i klyftor och skakade runt dem lite för att ruffa upp ytorna lite. Sedan vände jag dem i lite olja och i pesto. Hade ingen olivolja, men det hade nog varit godare. Efter det fick de ligga i ugnen i ca 40min på 200°C och efter halva tiden så rörde jag runt lite.

Kotletterna stekte jag bara i lite smör. Efter kotletterna så la jag i hackad schalottenlök och ett hackat äpple i pannan och fräste. Jag hällde på lite äppelmust som jag köpt på marknaden i Oerlikon och fräste ner till en lite kompott.

Allt blev mycket gott. Rimningen märktes verkligen. Den rimmade kotletten var nästan dubbelt så så tjock som den icke rimmade, mycket mör och smakrik. Dock kommer jag nog skippa rosmarinen nästa gång och låta smaken från köttet komma fram mer. Till detta drack jag ett vin för 5,65CHF, d.v.s. ca 40kr och det smakade faktiskt ganska bra.

Till kaffet så hade jag köpt tre stycken Luxemburgli; en hallon, en karamell och en champagne. 

De är inte särskilt stora. Kanske halva diametern jämfört med den franska kusinen Macaron, men de är ganska lagom.

Nästa gång jag hittar billiga kotletter ska jag försöka långlaga dem med sous vide-teknik och se hur det blir!

Så gott, ganska enkelt!

Ojojoj, va gott det är med kronärtskocka. Om man ser till tid spenderad att tillaga och resultat, så hamnar de nog väldigt högt upp.

Idag var jag på torget och köpte en kronärtskocka. De hade stora fina och inte lika torra som de på Migros. Man bryter bara av stammen. Det är bättre att bryta än att skära eftersom man får med lite fibrer som man vill bli av med. Sedan är det bara att koka i en halvtimme i lättsaltat vatten med saften av en citron. Att man har citron i är för att få finare färg på skockan när den är klar.

Istället för att bara servera den enklast möjligt med smör och lite salt, så gjorde jag en buerre blanc med smak av citron. En buerre blanc är en smörsås eller en familj av smörsåser. Bearnaise och hollandaise kan nog räknas till den familjen.

Man tar helt enkelt och hackar en scharlottenlök fint lägger ner i en kastrull tillsammans med lite vitt vin, citronsaft och citronskal. Hade i lite svartpeppar och salt också. Man låter detta koka ihop och sedan tar man bort den från plattan. Har i ägggula och värmer det lite på plattan på lägsta temperatur så att allt tjocknar lite. Äggulan får absolut inte koagulera. Sedan vispar man i rumstempererat smör tills det tjocknar. Såsen är inte nyttig, men det är bara att intala sig att det är mindre smör än om man hade enbart haft smör och salt till.

  Klart! Serveras med ett glas vitt vin!

En Guete!

Pastagratäng med kikärtor och spenat. Första fullträffen!

Det kanske inte låter så flashigt, men detta var otroligt gott! Började fundera lite på om man skulle göra något med spenat. Spenat är ingen av mina favoriter direkt. Jag tycker den har en ganska fadd smak, men på något sätt tyckte jag ändå att det skulle passa ihop med kikärtor. Sedan kom jag på att hummus är ju smaksatt med bland annat vitlök och citron, så det fick det bli. Tänkte att citronen nog kunde fräscha upp smaken lite. 

Pastagratängen är gjord på samma sätt som min förra pastagratäng. I stora drag så mosade jag kikärterna lite lätt. Lämna gärna lite större bitar också så får man något att bita i. Jag hackade en gullök och en vitlök och blandade i. Sedan blandade jag i hackad spenat, creme fraise, lite mjölk. Rev citronskal från en stor citron och smaksatte med salt och citronsaft. Tror jag använde nästan all saft från citronen.

Sedan var det bara att blanda i pastan, på med lite extra mjölk så att det täckte och strö på riven ost. Ca 20 minuter på 175-200°C.

En Guete!